Ett kallt Sverige
Det var en kall försommar. Vi paddlade kajak i St Annas skärgård som vi brukar. Men vattnet var kallt och kylde luften. "Vi åker till Grekland och cyklar tills det blir varmt här hemma", föreslog Gudrun.
Några dagar senare var vi på väg med vår dotter Klara, 4 år, till Santorini. Våra cyklar var med ombord. Det kostade 400 kr per cykel tor. Det finns cyklar att hyra i Grekland men de är oftast av mountainbiketyp och saknar pakethållare och barnstol. Vi tog med vår slitna, enkla cykelutrustning. Jag har själv en gammal 3-växlad Crescent av gubbmodelltyp, dvs hög sadel och högt upprätt styre så att jag sitter upprätt och bekvämt och kan se mig omkring istället för att titta på asfalten som man gör med alla moderna cyklar. Gudruns cykel har 5 växlar men hon använde bara de 3 lägsta. På styret har jag min gamla cykelkorg, en stor trådkorg som jag har alla lättillgängliga prylar, såsom badbyxor, karta och kamera, i. På pakethållaren satt Klara i sin barnstol. Gudrun hade resten av packningen, bla en bärsele åt Klara för längre vandringar. En nalle åt Klara följde med och kompletterades under turen med hink och spade. Det var inte någon vacker packning vi hade men cyklarna var å andra sidan inte vackra de heller.
Vulkanön Santorini
Vi cyklade inte varje dag. Ibland blev det vandring och andra dagar avnjöts på stranden. Själv är jag rätt rastlös och gillar att röra på mig - stranden är inte min plats. Men både Gudrun och Klara älskar stranden och plaskandet i vattnet. Jag gav mig därför iväg på egen hand ibland.
Vi flög till ön Santorini. Det var tur. Att flyga till Atén för att sedan ta oss till hamnstaden Pireus med cyklar och packning skulle inte ha varit roligt. Santorini är en mycket intressant ö. För 3500 år sedan drabbades ön av ett mycket kraftigt vulkanutbrott. Lava rann och vulkanaska snöade ner över ön. Dess centrala del sjönk ner i havet och kvar blev endast en ring ovanför vattenytan. Ringen är genombruten i norr och sydväst. Stora oceangående fartyg seglar in i den vattenfyllda kratern som mäter 10 km i diameter.
Vid vulkanutbrottet utsläcktes allt liv på ön. En väldig flodvåg bildades som när den nådde Kreta, som ligger 15 mil söderut, var 50 m hög. Den minoiska kulturen dog därmed ut. Många hävdar att Santorini är det sjunkna Atlantis. Ur pimpstenslavan har staden Akrotiri på öns södra del grävts fram. Den 3500 år gamla staden är förvånansvärt välbevarad. Vackra mosaiker och väggmålningar kan idag beses liksom det välutvecklade vatten och avloppssystemet.
Likt klasar hänger städernas och byarnas hus på vulkankraterns rand 200 m över havet. Ön är kraftigt kuperad och dess högsta topp är 566 m. Vägen, som går nära kraterkanten, är obeskrivligt vacker, men jobbig att cykla. Backarna kändes i den 38 gradiga hettan. Det är långt ner till det svalkande havet varför det inte blev några bad förrän vi rundat öns nordände och cyklat ner till den låglänta ostkusten. Stackars Klara fick sitta med långärmade byxor och tröja mot solen och cykelhjälm på huvudet. Vi gamlingar är lite mer härdade men jag brände knävecken.
En hund som följeslagare
Cykeln ger en stor frihet när det gäller att ordna nattlogi. Oftast hann det bli mörkt, vilket det blev vid halv nio, innan vi började fundera på logi. Vi hade inte med tält utan tog in på enklare "pension".
En eftermiddag fick vi sällskap av en hund som troget följde oss resten av dagen. Klara var överförtjust. Hon älskar djur och stor kärlek uppstod. Den följde med oss på tavernan där den fick ett skrovmål. När vi gick in i en butik väntade den troget utanför. Den var så nonchalant med trafiken att Gudrun blev orolig för att den skulle bli överkörd av bilarna. Den försvann någon gång senare under natten när vi sov. Klara var otröstlig. Vi förklarade att den säkert skulle hitta hem igen trots att den följt oss i flera mil.
Hamnen Athinios ligger 10 km söder om Thera som är öns chora, dvs huvudort. En serpentinväg ringlar sig ner 250 m till Egeiska havet och båtarna. På kraterkanten strax ovanför ligger en vingård. Ett glas läskande vitt vin stärkte oss inför nercyklingen. Jag saknar handbroms och måste förlita mig till enbart fotbromsen. Den blev rykande het. Med den dyrbara last jag hade i barnstolen där bak körde jag så långsamt ner att jag skulle kunna hoppa av för att få stopp på ekipaget vid eventuellt bromshaveri.
Zeus - Kykladernas högsta berg
Naxos blev vår nästa ö. Ön har fina vita stränder. Vår tanke var att vi skulle ligga stilla vid havet några dagar för att bada, lapa sol och leka i sanden. Hink och spade inköptes och äntligen fick Klara sitta i den varma sanden och gräva. "Stackars barn som drabbats av föräldrar som alltid ska släpa omkring med dig överallt", säger mormor. Den blodröda solen sänkte sig ner i havet om kvällarna medan vi åt vår fårostsallad, moussaka och drack retsina.
Ett styvt dygn stoppade jag för det loja strandlivet, sedan tog jag cykeln och begav mig till Zeus, ögruppen Kykladernas högsta berg, 1001 m. Naxos inre är mycket grön med vackra olivlundar och vinodlingar. Till skillnad från de andra öarna är färskvattentillgången mycket god. Det finns många vackert genuina byar så snart man avlägsnar sig från de turistiska stränderna. De höga bergen i de centrala delarna är nästan alpina i sin spetsighet. Efter styvt två mils cykling och på en höjd av 600 m är det dags att ställa cykeln för att påbörja vandringen. I bergen är det alltid vindar som gör att det blir uthärdligt även om temperaturen är hög. Vid kapellet på krönet börjar den av stengärdsgårdar inramade vindlande stigen som för mig de sista 400 metrarna upp till toppen. Jag får kliva åt sidan för bönderna som kommer ridande på sina åsnor lastade med små killingar som ska säljas på marknaden. Utsikten är magnifik. Närmast söder om mig ligger Småkykladernas öar och längre bort skymtar Amogos fram genom havsdiset. Västerut ser jag Paros och längre bort år nordväst Mykonos. Dagdrömmarna bär mig iväg. Nästan ser jag Odysseus, bunden vid masten, lyssnande till de förföriskt sjungande Sirénerna, segla där nere i diset.
Amorgos från "Det stora blå"
Amorgos, ön där filmen "Det stora blå", spelades in blir vårt nästa mål. Klara somnar på en bänk i båtens ljumma fartvindar. Fem-sex delfiner börjar leka runt stäven. De följer oss i tio minuter sedan vänder de. Kanske har dessa livsnjutare lyssnat in någon annan lekkamrat. Katápola ligger i en djup vik. Baden finns tvärsöver viken. Klara hittar Olle från Sverige. De börjar leka vid vattnet. Jag går på vandring upp i bergen. Amorgos är ett vandrarparadis. Jag ser stora fjärilar. De har en alldeles speciell betydelse för Klara. När hon var 3 år började hon fundera över tankar. Jag undrar var hon fått ordet ifrån. Det är ju så abstrakt. "Tankar är som fjärilar i huvet", sa hon. Hon tänkte på morfar som är död och sa :"när man dör flyger tankarna upp i himlen". Tänk vad barn förstår mycket och vad vi vuxna krånglar till livet med våra vetenskapliga, förnuftiga förklaringar.
Katápola ligger på öns västra sida. Österut, tvärsöver bergskammen ligger eller rättare sagt hänger klostret Panagia Chosowrótissa på bergets lodräta vägg. Berget är dess ena vägg. Det är några få meter brett men 5-6 våningar högt. Det är lysande vitt, kalkat som alla grekiska hus, havsblå fönsterluckor. Nedanför ligger Agio Anna - badet. Vi åker dit. Kultur åt far och bad åt mor och barn. Fast munkarna blev förtjusta i Klara. Greker gillar ju barn. Dom skriker ofta åt sina egna men de älskar dom likafullt. I norr ligger Agiali. Månen är fortfarande uppe när vi i tidiga ottan tar båten dit. Gudrun somnar med Klara i sin famn. Det är bara jag och kapten som är vakna. Några timmar senare glider vi in i hamnen. Byn börjar så sakta vakna. Yoghurt med honung, melon och svart grekiskt kaffe, sedan är vi vakna. Det blir hett men badet ligger bara några meter bort. För mig blir det en fin vandring upp i bergen genom byarna Tholaria och Langoda. En tupplur i skuggan av en mur innan det bär ner igen. Natten blir het och myggig. Vi drar ut madrasserna och lägger oss på terassen. Vinden blåser bort myggen och kyler oss något.
Åter till Santorini
Pyrgos är en gammal by som ligger halvvägs upp till Monti Profiti Ilia som är Santorinis högsta berg, 566 m. Den trista hamnen Athinios som vi i den heta eftermiddagen anländer till ligger i en gryta. Termometern visar 38 grader när vi börjar cyklingen på serpentinvägen upp till kraterkanten 250 m ovanför. Det vita, svala vinet läskar gott när vi svettiga och törstiga når fram till vineriet på kraterns kant lagom för att se solen sjunka ner i det ljumma medelhavet. I mörkret cyklar vi till Pyrgos med dess trånga gränder. På väg till flygplatsen nästa dag tror jag bromsen ska brinna upp - det ryker fruktansvärt. Jag måste gå och leda cykeln i nerförsbacken.
Hoppas det har blivit varmt hemma nu!
Bilder och bildtexter
(bildnummer refererar till röd markering i vänstra övre hörnet)
1. Vi tog med vår slitna, enkla cykelutrustning. Jag en gammal 3-växlad Crescent av
gubbmodell och Gudrun en 5-växlad men hon använde bara de tre lägsta växlarna.
2. Athinios hamn på Santorini ligger i en gryta. Termometern visar 38 grader.
3. Zeuz, 1001 m, är Kykladernas högsta topp. I fjärran syns Småkykladerna och Amorgos.
4. När Gudrun blev trött tog Klara över.
5. Katápola ligger i en av Amorgos djupa vikar. Baden finns tvärsöver viken.
6. På Amorgos östra sida hänger klostret Panagia Chosowrótissa. Nedanför ligger badet Agio
Anna
7. En Makaonfjäril. "Tankar är som fjärilar i huvet", säger Klara
8. Månen är fortfarande uppe när vi i tidiga ottan tar båten til Agiali på norra Amorgos.
9. Klara har hittat svenske Olle att leka med. Jag tror det är en sjöborre i hinken.
10. En nyfunnen vän. Klara älskar djur.
11. "Titta jag flyter" - efter en varm dag är det härligt att få svalka sig.
12. Agiali på Amorgos ligger 200 m under oss. Vägen längs stranden är ända
landsförbindelsen söderut till Katápola.
13. Cykelfärden från Agiali till Katápola går över ett 400 m högt pass. I bakgrunden syns ön
Nikouria.
14. Packningen är kanske inte så vacker men bärstolen och strandleksakerna är med.
15. Likt klasar hänger Santorinis byar på vulkankraterns rand 200 möver havet.
16. Svettiga och törstiga når vi fram till kraterns kant för att se solen sjunka ner i det ljumma
medelhavet.
17. I cykelkorgen har jag alla lättillgängliga prylar såsombadbyxor, karta och kamera.
18. Pyrgos är en gammal by som ligger halvvägs upp till Monti Profiti Ilia som är Santorinis
högsta berg, 566 m.
Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping
tel 0121-20039, e-post: Bjorn@Esping.net
