kollektivboende

Att bo i gemenskap

"Att bo tillsammans med andra har fått något av en renässans under senare år. Styrkan med vårt koncept för kollektivboende är att man kan kombinera det privata med en ökad gemenskap.". Citatet är hämtat från Familjebostäder i Stockholms hemsida. Familjebostäder erbjuder kollektivboende via ett kooperativt hyresboende. Det innebär att en förening hyr hela huset. Föreningen hyr i sin tur ut till de boende.

Runt om i Sverige finns det idag runt 50 kollektivhus. Variationen är stor. Oftast bor man i privata lägenheter men har tillgång till stora gemensamma utrymmen såsom kök, matsal, salong, bibliotek, TV-rum, hobbyrum, festrum, gym osv. Men framförallt att man vill ha en gemenskap i sitt boende. Att man tycker om att vara tillsammans, att göra och uppleva olika saker tillsammans.

Jag har själv bott i kollektivhus vid två tillfällen i mitt liv. Jag provar det gärna igen. Det har varit så kul och så utvecklande! De båda kollektiven var mycket olika. Här följer en liten presentation av det senare - kollektivhuset Föreningen Ringparken 5.

Ringparken 5

Jag flyttade in i som 42-åring, år 1987, och ut som 47-åring. Jag hade dessförinnan bott ensam i tio år. Huset låg i Saltsjö-Duvnäs i Stockholm. Det var fantastiskt. Det var en jättevilla på 600 kvm i fyra plan och med en underbar trädgård och en vacker utsikt över Duvnäsviken. Vi var sju delägare. Med pojk- eller flickvänner var vi ofta tio. Den yngste var 30 år och den äldste 65 när jag flyttade in. Det var två konstnärer, en konsertarrangör, två tekniker, en psykolog, en apoteksreceptarie och en sekreterare. Det bodde inte några barn stadigt i kollektivet. Många av oss hade dock barn som bodde där till och från.

Huset hade resurser. Det var stort och rymligt. På de två översta planen hade vi sovrummen. Var och ett med sin egen toalett och dusch. På de två nedre planen var köket, bastun, tvättrummet, salongen, verkstan och gillestugan. Öppna spisar i salongen, gillestugan och i entrehallen på tredje våningen. En av konstnärerna byggde stora delar av dekoren till flera musikaler på Oscars i vår verkstad. Vi hade ett steelband i gillestugan som repade varje söndag. Det svängde om dem. De spelade alltid på våra stora sommarfester då det brukade komma omkring tvåhundra gäster. Eftersom en av oss jobbade åt Rikskonserter brukade vi dessutom ha ett hyrband som avlöste det egna. Vi hade det bästa som bjöds. Vi tog ofta mot övernattare. Vid ett tillfälle då jag var på kurs visade det sig att tio av kursdeltagarna inte hade ordnat övernattning. Jag bjöd med alla hem. De fick sova på madrasser i gillestugan. Enbart salongen var på minst 100 kvm med panoramafönster ut mot viken. Gillestugan var nästan lika stor.

Boendet var billigt. Jag sålde min etta som jag hade i Vasastan för 500 000 kr. Den var på 43 kvm och jag betalade varje månad 1500 kr i hyra och ränta. För min andel i kollektivet betalade jag 210 000 kr och dessutom 1500 kr i drift- och underhållskostnad. För det fick jag ett fantastiskt jättehus och dessutom många trevliga och utvecklande ”sambos”. Huset var mycket fräscht och vackert.

Vi umgicks mycket men vi hade väldigt lite måsten. Varje tisdag hade vi dock gemensam måltid och efterföljande husmöte då vi pratade igenom vad som behövde fixas. Vi tog också upp problem då, för konflikter uppstod det då och då. Flera av oss var mycket friluftsintresserade och vi stack ofta ut på kajak eller långfärdsskridskoturer tillsammans. Vi hade väldigt kul.

Det gjordes en 50-minuters TV dokumentär om kollektivet "Det här är också en resa". Den sändes i TV1 i slutet på 90-talet.

Hur ser det ut i Sverige? På föreningen Kollektivhus NU's hemsida kan man läsa att i Sverige finns idag drygt 50 kollektivhus med varierande boendeform. Det finns också startargrupper som vill få igång fler kollektivhus och bogemenskaper. Bilden nedan är från deras hemsida.

I Sverige finns idag drygt 50 kollektivhus.

Tankar har väckts om att starta ett kollektivboende i Söderköping. Ett boende som passar både familjer och ensamstående. Utöver stora gemensamma utrymmen bör man ha sitt lilla ”privata” område i huset – ett rum eller en liten lägenhet. Kanske ska man också försöka ha yrkesverksamhet i huset eller husen. Det kunde vara en liten ”by” om några hus. Det viktiga är att det blir mötesplatser där man gärna är. Det finns många kvaliteter i att bo tillsammans. Det är utvecklande, socialt, ekonomiskt, miljövänligt och löser effektivt bostadsproblem.

Antingen ägs boendet av en fastighetsägare i likhet med Familjebostäder som hyr ut till de boende eller också går man ihop ett antal personer och köper en större fastighet. Kvadratmeterpriset sjunker med ökad storlek på huset och därmed boendekostnaden. "Ringparken 5" ägde vi gemensamt. Om någon ville flytta hade vi särskilda regler för hur det skulle gå till.

För den som är intresserad finns det mer att läsa på min hemsida esping.net eller på Kollektivhus NU's hemsida kollektiv.se eller på familjebostader.com/uthyres/bostader/kollektivboende. I Linköping finns kollektivhuset Stolplyckan som är ett av Sveriges största. Det nås via stangastaden.se/varabostader/varaomraden/innerstaden/stolplyckan.