MAROCKANSK RESA
Marrakech
Det var till Marocko vi kom, en liten grupp om fyra personer. Vi landade i det ljumma Marrakech vid Höga Atlas fot. Vi skulle vandra i denna bergskedja vars högsta toppar Djebel Toubkal och M´Goun mäter 4167 respektive 4061 meter. Höga Atlas är den högsta bergskedjan i Atlasbergen, 700 km lång. De högsta topparna ligger inte över snögränsen men är oftast ändå täckta av snö. Det är den grekiske titanen Atlas som har givit namn åt bergen. Han bar upp himlavalvet och förvandlades till berget Atlas i yttersta västern av Oceaniens rand. Söder om Atlas breder Sahara ut sig.
I Marrakech samlas man varje kväll vid skymningen på torget Djaa el Fnaa. Torg är fel ord. Det är så mycket mer. Det är Marrakech´s hjärta. Den orientaliska pulsen känns intensiv. Akrobater visar sina konster. Somliga av artisterna är väldigt unga. De kastar sig upp mot den rödvioletta, cikadasjungande himlen. Ljudet från ormtjusarnas gälla pipor tränger genom mörkret. Människorna flockas kring sagoberättaren och lyssnar med spänning till vad han har att förtälja. Spåmannen sitter hukad framför astrologiska scheman och tyder ditt framtida öde med stjärnbildernas hjälp. Platsen doftar av rostade och halstrade smårätter. Vid dess utkanter ligger de svagt upplysta matställena. Basarerna tar vid där Djaa el Fnaa slutar. Oändliga, slingrande labyrinter kantade av stånd med vackra tyger, doftande kryddor, skor, köttbutiker, smycken, mattor - ja allt. I bakgrunden syns Atlasbergen svagt belyst i månens sken. Vi bor alldeles intill på hotell Ali som är det enkla men mycket trevliga hotell dit alla backpackers söker sig. Vår vän, Hamish Brown som hjälpt oss så mycket i våra förberedelser, har precis givit sig iväg på en expedition. Denne skotske författare och vandrare tillbringar halva sitt liv i bergen här.
Vandring i Atlasbergen
Nästa morgon anländer vår vägvisare Muhammed. Med Landrover kör vi sedan hela dagen på slingriga vägar längs branta stup till Agouti där vår vandring börjar. Vår tur får expeditionskaraktär. Det är så man gör här. En vägvisare, en kock, fyra mulåsneförare och fem mulåsnor ska hjälpa oss. Det är den lokala befolkningen som är engagerad. Det kallas ekoturism. Under den följande veckan vandrar vi sedan genom vackra, gröna, bördiga dalar befolkade med färgstarkt beklädda berber. Alla är mycket vänliga. Skrattet ligger nära. Somliga är mycket vackra. För att undvika loppor är barnen insmorda med henna i håret. De skyggar inför våra kameror. Deras hus är gjorda av lera armerad med halm. Husens tak är platta och används för att torka fältens skörder. Fälten bevattnas från sinnrika kanalsystem som letar sig ner ända uppe ifrån de höga bergen. Herdar med betande får och getter syns på sluttningarna. De snöklädda topparna skymtar på avstånd. Det känns som om vi hade förflyttats hundra år bakåt i tiden. Här är rofyllt och stilla. Ibland hörs en flöjt.
Vi stiger och slår läger på styvt 2000 meters höjd. Innan mörkret faller hinner vi gå in i Gorge Arous som är en av många canyons som finns i Atlasbergen. I regntider måste man vara försiktig. Vattennivån kan stiga många meter på några minuter. Allt sopas med. Många människor har omkommit på detta sätt. Någon månad innan vi kom hit dog flera hundra personer i de kraftiga regnen. Hela byar spolades bort. Följande natt är en mardröm. Magkramper, hög feber, frossa, diarré. Nästa dag stiger vi 1000 meter till passet Tizi N´Tarkedid på 3250 meter. Det är en minnesvärd upplevelse. Aldrig har jag varit så sjuk. Innan vår resa var avslutad hade alla i gruppen utsatts för samma mara. Vi kokade allt vatten eller renade med reningstabletter. Vi sköljde allt vi inte kunde skala med renat vatten - men ändå.
Marockos näst högsta berg M'Goun
Tarkediddalen ligger vid M´Goun´s fot. Det är rasande grannt. M´Goun höjer sig 1500 meter över dalen. Vi sov några nätter vid dess fot. På natten kröp temperaturen ner långt under fryspunkten. Första morgonen var hela dalen täckt av snö. Magen inställde toppbestigning men ögat njöt vid synen av de majestätiska bergen. Nomadiserande beduiner har sitt sommarläger i dalen långt bort från det sommarheta Sahara. Varje höst vandrar de med sina dromedarer, mulåsnor, får och getter de 10-20 milen ner till ökenmrådena. Vi mötte flera av dem senare. Nästa pass, Tizi Asderm 3200 meter, sedan bär det iväg ner i ännu en fantastisk canyon, Gorge Tessaut. Det är möjligt att ta sig igenom hela canyonen. Det kräver dock kilometerlånga vad i midjehögt vatten. Vi gick några kilometer in i denna Marockos Grand Canyon.
De följande dagarna vandrade vi i Tessautdalen passerande otaliga små byar vackert belägna i grönskan längs de vindlande vattendragen. Några nätter sov vi hemma hos de vänliga berberna och andra i våra Hillebergstält. Våra mulåsnor gick varje morgon i förväg. Vid lunch dukade vår kock upp en läskande sallad åt oss. Ibland under ett skuggande träd och ibland invid ett porlande vattendrag. Temperaturen nere i dalen var en helt annan än uppe vid M´Goun. Här var det mycket behagligt. Efter en veckas vandring nådde vi fram till vår väntande Landrover.
Erg Chebbis sanddyner
Sjuttio mil öster om Marrakech ligger Erfoud. Ytterligare några mil söder därom ligger Erg Chebbis mäktiga sanddyner. Dynerna är 150 meter höga och sträcker ut sig i nord-sydlig riktning. De longitudinella dynerna har formats av kraftiga ensidiga sydliga vindar. Sirockon hämtar sin kraft längre ner i Sahara och för med sig sandkorn som tornar upp sig till höga sandberg. De svagare tvärgående vindarna orkar blott lyfta de lättare sandkornen och de formar de transversella vågmönstren i dynerna. Den stilla luften darrar. På avstånd syns en hägring. Den uppstår av himlens reflexion i varm stillastående luft. Här är varmt. Några dromedarer syns på håll. De tål ihållande torka. De kan klara sig flera månader utan vatten bara de får äta gröna växter. Utan vare sig vatten eller mat klarar de sig en vecka. Puckeln innehåller fettvävnad som med hjälp av syre från inandningsluften bryts ner till energi och vatten. De kan skära ner sin svettning och urinmängd kraftigt och de rör sig alltid lugnt och värdigt så att andningen är långsam. De tål 25% viktsförlust och en höjning av kroppstemperaturen med fem grader utan att påverkas. När de väl dricker kan de sätta i sig 100 liter på en gång. De är väl anpassade till Saharas heta klimat.
Saharas klimat
Sahara har en utsträckning av 2700 km i nord-sydlig riktning och 5200 km i ost-västlig. Sverige är som jämförelse 1600 km långt. Temperaturen kan variera från 25-50 grader Celsius på dagen till -10 grader på natten. Jordens hetaste plats ligger i västra Sahara. De högsta temperaturerna där har uppmätts till över 50 grader. Det är torrt. Luftfuktigheten varierar mellan 4-21% relativ luftfuktighet. Det kan dock regna. Som mest kan det falla 100 mm på en timme. I oaserna kommer vattnet upp nära ytan annars består Sahara mest av sten, grus och sand. Att Sahara är så torrt beror på att varm fuktig luft stiger upp vid ekvatorn. Den sprids på hög höjd både norrut och söderut mot de båda vändkretsarna, Kräftans respektive Stenbockens. På sin väg kyls den och regnar över tropikerna av sig. Vid vändkretsarna sjunker den nu torra luften nedåt och skapar ett torrt högtryck. Från Kräftans vändkrets sveper den torra luften söderut längs markytan. På grund av jordens rotation kommer luftströmmen att vrida sig och får en sydvästlig riktning (nordostlig vind). Den ger upphov till Nordostpassaden som är den vind seglare utnyttjar för att komma till Västindien. Vid Stenbockens vändkrets, uppstår på liknande sätt Kalahariöknen. Varm fuktig luft stiger även upp vid Medelhavet. På hög höjd blåser den sedan söderut och regnar av sig över Atlasbergen. Torr slår den ner vid Kräftans vändkrets och blåser sedan, vid markytan, norrut. Denna torra, ofta sandiga, ökenvind, kallas Sirockon. Den når emellanåt ända upp till Italien
Öknens tystnad
Mellersta Sahara befolkas av det blå folket, tuaregerna. I bergen ner mot Sahara bodde förr guancherna, det folk som bebodde Kanarieöarna innan spanjorerna utrotade dem. Man ser beduiner komma med sina ägodelar lastade på dromedarer och mulåsnor på väg mot sina vinterläger. Vi slår läger. Det blir svart. Det är svårt att sova under Saharas klara himmel. Stjärnfallen avlöser varandra. Öknen är öronbedövande tyst. Timmarna går. Före soluppgången börjar vi vandra i den tunga sanden upp på sanddynens topp. Det tar timmar. Solstrålarna letar sig upp över horisonten och slår oss hårt i ögonen. Landskapet är ödsligt mäktigt. Här är sterilt vackert precis som i svenska fjällvärlden. Det är helt tyst. Det känns mycket exotiskt.
Det är dags för frukost innan dagens hetta kommer.
Bilder och bildtexter
(bildnummer refererar till röd markering i vänstra övre hörnet på diat)
1. Beduin
2. Sanddyn vid Erg Chebbi i Sahara
4. Nomadflicka
5. Erg Chebbis sanddyner skymtar genom dörren
6. En ensam dromedar i sahara
7. Det är jobbigt att ta sig uppför sanddynen
9. M´Goun är Marockos näst högsta berg
12. Nomadpojke med ett litet lamm
Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping
tel 0121-20039, e-post: Bjorn@Esping.net
