Mario och geparderna

Katten stryker sig mot mitt ben. Den spinner när jag börjar kela med den. Jag hämtar lite mjölk på ett fat som den börjar slicka i sig. Jag ger den lite av min gröt som jag just håller på att äta. Jag sitter ute på stolen och äter min gröt med mjölk och katten sitter nedanför och äter sin.

Tankarna flyger iväg till en episod ett år tidigare. Jag hade rest runt några veckor i Namibia i sydvästligaste Afrika. En dag kommer jag till en gepardfarm. Det är skottpengar på geparder i Namibia eftersom de river boskapen. Några farmare har istället för att döda geparderna låtit fånga dem och har dem i hägn. På den här farmen har man tjugofem geparder. De visas upp mot betalning och pengarna används för att köpa mat till dem. De äter mängder av kött varje dag.

Jag slår upp mitt tält strax utanför gepardhägnet och väntar. Efter en stund svänger en flakjeep upp på grusplanen framför tälten. Mario kommer för att hämta oss. Någon sitter bredvid honom på passagerarsätet. Jag går fram till bilen då jag plötsligt hajar till. Det är en gepard som sitter bredvid honom, en fullvuxen gepard. De ser kärvänligt på varandra. Jag går ända fram. Geparden vänder sig mot mig och blickar ner på mig där jag står utanför det nervevade fönstret. Svarta band löper från dess mungipor upp till ögonvrårna och ger den ett högdraget, nästan lite överlägset utseende.

- Hoppa upp på flaket så kör vi bort till farmen, säger Mario. Vi kliver upp och kör iväg bort mot huset. I trädgården stryker ytterligare tre geparder omkring.  Mario öppnar grinden och vi kliver in. Geparden från bilen följer med. Alla är vi lite spända och vaksamma. Geparden är jordens snabbaste däggdjur och det inger respekt. Här har vi fyra stycken alldeles inpå oss.

En kommer fram till mig och stryker sig mot mitt ben. Den når mig upp till halva låret. Jag tittar frågande på Mario. – Det är okey, säger han, men vänta med att röra den. Jag måste visa att du är godkänd först.

Mario och jag slår oss ner i gräset. En gepard kommer fram till oss. Den sätter sig ner och han börjar klia den i nacken. Den börjar slicka på hans knä. – Nu kan du också röra vid den men var försiktig, uppmanar han och visar fram sina rivna underarmar. Rör inte ansiktet och benen och tassarna. Jag börjar klia den. Pälsen är sträv. Den stora katten spinner, ett dovt kraftigt spinnande. Geparden lägger sig ner och börjar slicka mig på armen. Jag njuter av att få komma ett så stort kattdjur så nära.  – Nu är du godkänd, säger han.

Efter en liten stund kommer nästa gepard fram till mig. Det stryker sig mot mig samtidigt som jag kelar med den liggande katten. De båda andra kommer också fram och lägger sig bakom mig. Jag är omringad av fyra stora geparder. Samtidigt som jag har lite svårt att slappna av är jag otroligt glad över att jag vunnit deras förtroende. Det är en väldigt fin stund för mig.

- De här fyra är relativt tama eftersom de hade fötts i fångenskap på farmen, berättar han. De i hägnen har fångats i fällor och har ett helt vilt beteende.

Efter några timmar är det dags att utfordra de vilda geparderna i hägnen. Jag står längst bak på flakjeepen när vi kör in i hägnet. Katterna kommer fram ur savanngräset. De jamar högt. De nästan skriker. Några springer alldeles bakom jeepen. Plötsligt rusar en fram, hoppar upp på flaket där jag står och hugger ett köttstycke ur plastlådan som jag har mellan benen och rusar därifrån. Jag hinner knappt uppfatta vad som hänt innan den är långt borta.

Mario kliver ur bilen och går fram till köttlådan på flaket. - Var beredda nu, säger han innan han kastar upp ett köttstycke i luften. Tre, fyra geparder blixtrar till. En får tag i biten högt upp i luften och rusar iväg in i snåren. Geparderna fullkomligt exploderar. De rör sig så otroligt snabbt. Han kastar upp flera bitar så alla får. Det hela är över på några minuter och djuren har försvunnit in i buskagen 

I nästa hägn väntar en mamma med tre nästan vuxna ungar. Vi får inte komma in där utan Mario tar lådan och tar sig in till dem. Mamman kastar sig mot honom och vräker omkull honom och kastar sig sedan över köttbitarna. Vi blir rädda att han blivit skadad men strax reser han sig och kommer ut till oss. - De är lite livliga idag, säger han.

FAKTARUTA

Otjitotongwe Cheetah Conservation Park ligger 8 km från huvudvägen och 24 km från Kamanjab i nordvästra Namibia. Farmen drivs av Tollie och Roeleen Nel och deras son Mario. Projektet drivs för att rädda den utrotningshotade geparden. Hemsideadress: www.emcglobal.com/cheetah/NCPmain.html

Geparden är världens snabbaste däggdjur och kan på korta sträckor uppnå en hastighet av närmre 100 km/tim. Den blir 110 – 135 cm lång och svansen 65 – 85 cm. I vilt tillstånd blir den 5 – 7 år, i enstaka fall 9 år. I fångenskap kan den bli upp till 18 år. En gepard äter omkring 2 kg kött om dagen. I Namibia finns 2000 – 2500 vilda geparder varav 95% lever på boskapsfarmar där de orsakar stor skada genom att de river boskapen.

Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping

0121-20039, www.esping.net