Isbjörnen
I min dröm, som jag hade för många, kanske femton, år sedan, var jag på Antarktis. Det låg en gulvit, ofantligt stor isbjörn, det finns ju inte björnar på södra halvklotet, på ett isberg på andra sidan råken. Den tittade på mig. Jag greps av en längtan att komma till den. Det var långt att gå runt. Jag klädde av mig naken och kastade mig i det iskalla vattnet och simmade över och kravlade mig upp på iskanten och klättrade upp till björnen och kröp in i dess stora varma päls. Den lade ramen över mig så att jag värmdes. Det kändes så skönt och tryggt. Efter länge reste jag mig och vi gick tillsammans till isbergets kant och hoppade ner i vattnet. Vi tumlade om varandra i vattnet, dök och virvlade kring varandra. Vi simmade neråt i det klara, kalla, ljusblå vattnet. Kanske tjugo meter längre ner fanns en stor grotta i isberget som vi simmade in i. Vi kunde simma in långt. Det var mörkare inne i den och i dess tak fanns en luftficka som vi simmade upp till för att andas. Så småningom sökte vi oss till mynningen och simmade upp till ytan och ljuset. Vi klättrade upp för isberget och jag lade mig i isbjörnens varma, trygga famn och sjönk in i en skön dvala. Det kändes som om jag var hemma.
För ett par år sedan hade jag en stark upplevelse på Svalbard. Vi hade i dimma färdats i båt längs glaciären på Nordaustlandets sydöstra kust i ett halvt dygn då jag såg något gult på ett isflak nedanför glaciären som reste sig trettio, fyrtio meter upp. Vi styrde in. Då vi närmade oss såg vi att det var en isbjörn som låg uppkrupen på ett litet isberg. Den reste sig upp när vi kom närmre och vankade oroligt omkring. Efter ett tag gled den ner i vattnet och simmade ut mot oss. Den simmade runt båten flera varv. Den försökte ta sig upp. Den tittade på mig där jag stod vid relingen kanske bara två meter ifrån den. Jag blev väldigt berörd.. Länge simmade den hos oss, säkert en halvtimme, kanske en timme. När den var akter om oss drog kaptenen på motorn. Vattenströmmen sköt isbjörnen bakåt. Den såg så häpen ut där den halvsatt i vattnet tittande mot oss. Den började simma efter oss men vi hade nu fart framåt och vi avlägsnade oss ifrån björnen. Så länge jag såg björnen simmade den efter oss. Det var en varm och omvälvande upplevelse. Jag slogs av tanken att hoppa i till den men mitt förnuft sade nej. Det kändes som det hände något mellan oss som jag aldrig kommer att glömma.
Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping
tel 0121-20039, e-post: Bjorn@Esping.net