|
Myten om Dracula Av Björn Esping, www.esping.net
ARTIKLAR: Karpaterna Resa i Transylvanien Björnäventyr i Draculas land KARTOR: Piatra Craiului, Bucegimassiven och Brasov Den romanfigur som den irländske författaren Bram Stoker målar upp i romanen ”Dracula” som utkom 1893 har sin historiske förebild i den blodtörstige prins Vlad Ţepeş, Vlad pålspetsaren, som var kung av Valakiet i nuvarande Rumänien 1448, 1456-1462 och 1476. Vlad Ţepeş var son till Vlad Basarab som var medlem i drakensordern. Enbart europeiska kungar och tronarvingar ägde tillträde. Fadern kom därför att kallas Vlad Dracul. Latinets ”draco” betyder drake men kan också betyda djävul och det var den betydelsen Stoker fastnade för. Det rumänska ordet ”drăculea” betyder drakens son. Vlad Ţepeş var modig och ansågs rättvis mot sina trogna men grym mot lagbrytare och fiender som han lät påla vilket innebar att de spetsades på en påle som träddes längs ryggraden på ett sådant sätt att väsentliga nerver inte skadades. De garanterades då plågas i minst 48 timmar innan de dog av blodförlust. Han stred framgångsrikt mot de invaderande ottomanerna från Turkiet och det berättas att han sällan åt en måltid utan att ha en turk vridande sig i plågor, spetsad på en påle, framför sig. Bestraffningsmetoden var utbredd bland Europas härskare på den tiden. Det berättas att hans kusin Ştefan cel Mare pålade 2300 turkiska fångar 1473. Vid den här tiden straffades också människor genom att korsfästas, kokas eller begravas levande. Ordet ”ţepeş” betyder pålspetsaren, det vill säga den som spetsar människor på pålar. Det berättas om med vilken grymhet han bestraffade folket i Brasov för olydnad och för att ha gömt undan motståndare. Han går in i Barsadalen, plundrar och sätter eld på dess byar och på citadellet i Brasov och där i en sjö av blod som kommer från plågade kroppar som blivit pålade sitter han lycklig vid bordet och njuter i sällskap med sina soldater som för varje gång de lyfter glaset för att skåla inser att just denna klunk kan vara deras sista. Med tiden skiftar bilden av en grym härskare som var obarmhärtig mot lagbrytare till bilden av en vampyr. Det grundar sig på att hans blodsband med hertiginnan Elisabeth Bathory som levt 500 år tidigare. Det ryktas att hon lät sig badas i blodet av offrade jungfrur för att hon skulle få behålla sitt ungdomliga utseende. Under 1700-talet rapporterar österrikiska soldater som återkommit från Valakiet och Transylvanien om berättelser om onda andar och demoner. Enligt sedan grävdes kropparna till avlidna människor som misstänktes ha varit ”levande döda” upp och en spetsad påle stöttes genom deras hjärtan. Om då blodet som trängde ut från hjärtat var svart ansågs misstanken bekräftad. Det berättas också hur man i England ofta lät driva en påle genom hjärtat på självmordsoffer för att förhindra att de skulle förvandlas till vampyrer Bram Stoker fick höra talas om allt detta som han sedan vävde in i och utvecklade vidare i romanen om Dracula. Slottet i Bran, mer känt som Draculas slott, ligger i passet mellan Transylvanien och Valakiet. Alla handelsmän måste på den tiden passera igenom och betala skatt här. Historien berättar att påkomna smugglare spetsades på pålar nedanför slottet. Det är dock ovisst om prins Vlad Ţepeş verkligen härskade härifrån. Det är dock fastställt att han satt fängslad här under några månader 1462 sedan han fångats av den ungerske kungen Matei Corvins armé vid citadellet i Oratii nära Rucar. Slottet är idag en stor turistattraktion och upplevs inte alls som en grymhetens högborg utan som ett trivsamt sagoslott. Källor Dracula, Prof.Dr. Ioan Praoveanu, c2design, 2003, ISBN 973-8424-11-5, Romania & Moldavia, Lonely Planet, 2001, Nationalencyklopedien |
