Erövringen av Mt Everest
ARTIKLAR: Färder i Nepal Vandring till Everest Base Camp Erövringen av Mount Everest Mallory och Irvine 1924 Katastrofen 1996 Höjdsjuka
KARTOR: Himalayas 8000 m toppar Lukla till Everest Everest base camp till toppen Nordvägen
Åtta
av världens fjorton toppar över 8000 m ligger i Nepal. Av dessa är Mt
Everest, 8848 m, den högsta. De övriga är Kanchenjunga, 8598 m, Lhotse, 8501
m, Makalu, 8463 m, Dhaulagiri, 8167 m, Manaslu, 8156 m, Cho Oyu, 8153 m, och
Annapurna, 8091 m. I Pakistan ligger K2, 8611m, Nanga Parbat, 8125 m, Gasherbrum
I, 8068 m, Gasherbrum II, 8035 m, och Broad Peak, 8047 m. Den fjortonde 8000 m
toppen, Shisha Pangma, 8013 m, ligger i Tibet strax norr om den Nepalesiska gränsen.
År
1848 upptäcktes ett berg i Nepal som var högre än alla andra. Dess höjd uppmättes
till 8840 m. Mt Everest fick sitt namn efter Sir George Everest som 1818-43
kartlade norra Indien och Himalaya. Mt Everest ligger på den
nepalesisk-tibetanska gränsen. Dess nepalesiska namn är Sagarmatha, vilket
betyder "himlens gudinna", och
dess tibetanska Chomolungma, vilket betyder "världens moder".
De
första expeditionerna till Mt Everest genomfördes av två brittiska lag som
under månader utforskade möjligheterna att bestiga berget. De utgick från
Darjeeling, vidare in i Tibet, som öppnats för västvärlden år 1921, och närmade
sig berget norrifrån. Nepal var vid denna tidpunkt stängt. Sammanlagt innebär
denna väg en 650 km lång vandring. Den andra expeditionen leddes av George
Leigh Mallory som förklarade att det sannolikt var omöjligt att bestiga berget
från den nepalesiska sidan. På frågan varför han ville upp till Mt Everest
topp svarade han "därför att den finns där". Uttrycket har blivit
klassiskt. Första attacken mot Mt Everest gjordes år 1922. Denna liksom
samtliga efterföljande expeditioner fram till år 1950 då det nepalesiska
kungariket öppnade sig för omvärlden angrep Mt Everest från norr. Som högst
nådde man 8320 m. En lavin dödade sju sherpas nedanför Nordpasset. År 1924
begav sig en brittisk gentlemannaexpedition iväg. Det diskuterades ivrigt om
stegjärn och syrgas var sportmannamässigt. Edvard Felix Norton nådde upp till
en höjd av 8573 m, bara 275 höjdmeter under toppen innan han drabbades av snöblindhet
och utmattning. Under samma expedition klättrade Mallory och Andrew Irvine högt
upp på berget. De siktades på eftermiddagen den 8 juni strax nedanför toppen
innan de försvann i molnen. De återkom aldrig. Ingen vet om de nådde Mt
Everests topp innan de försvann. Mallory återfanns
efter ett intensivt
detektivarbete år 1999 på 8160 m höjd. Kroppen var mycket välbevarad. Höger
ben var brutet. Troligen har han fallit, kanske på väg ned efter att ha nått
toppen. Fotot av hustrun som han lovat placera på toppen saknades. Detta skulle
kunna tyda på att han kom upp.
I
maj år 1933 flög Maurice Wilson en Gipsy Moth, ett litet dukklätt flygplan,
från England via Kairo och Teheran till Indien. Påföljande år tog han sig
illegalt, utklädd till buddistmunk, landvägen till Tibet för att därifrån göra
ett försök till ensambestigning av toppen. Han bar med sig väldigt litet mat
eftersom han trodde att fasta skulle göra honom stark. År 1935 ledde Eric
Shipton en liten expedition upp till Nordpasset. Sherpan Tenzing Norgay följde
med expeditionen som bärare. Strax nedanför Nordpasset återfann de Wilsons
frysta kropp. De begravde honom i en glaciärspricka. I ett försök år 1938 nådde
Shipton, under ledning av H W Tilman, upp till 8300 m. En kanadensare, Earl
Denman, gjorde år 1947 ett nytt försök men blev överraskade av en snöstorm
och tvingades vända på 6700 m höjd. Med i expeditionen var sherpan Tenzing.
Eftersom
Tibet stängde sina gränser år 1950 kom de följande expeditionerna att nalkas
Mt Everest söderifrån genom Nepal
som öppnat gränserna året innan. Tilman genomkorsade år 1950 hela Nepal, kom
upp till Namche Bazaar, gjorde första bestigningen av Kala Patthar och vandrade
upp till Khumbu isfall nedanför Mt Everest. Han var den förste västerlänningen
som besökte Everestområdet. En dansk, K Becker-Larson, följde år 1951 samma
rutt som Tilman, korsade bergskedjan och tog sig över till Tibet varifrån han
nådde Nordpasset. Engelsmännen ansåg att Everest var deras klätterrevir.
Royal Geographical Society och Alpine Club utrustade år 1951 en expedition som
under Eric Shiptons ledning skulle göra ett allvarligt försök att nå toppen.
Expeditionen nådde Western Cwm (walesiska och betyder dal) vid övre änden av
Chumbu isfallet och konstaterade att Mt Everest skulle kunna nås söderifrån.
Schweizarna gjorde året därpå ett försök. Nepal tillät endast en
expedition om året. Raymond Lambert och sherpan Tenzing Norgay nådde upp till
en höjd av nästan 8600 m. På hösten samma år gjorde schweizarna ett nytt försök
men hård vind tvingade dem att vända strax ovanför Sydpasset, 7906 m. Följande
år var det engelsmännens tur. En stor expedition under Lord John Hunts ledning
lyckades med bedriften att få två man upp till toppen av världens högsta
berg. Edmund Hillary och den enträgne sherpan Tenzing Norgay nådde toppen av
Mt Everest 29 maj 1953. Vandringen dit gick via
Phakding, Namche
Bazaar, Tengboche, Pheriche och Lobuje. Sedan
upptäckten år 1856 hade femton expeditioner försökt nå toppen och tjugofyra
liv hade spillts.
Hillary
och Tenzing kom att bli vänner för livet. Biodlaren Hillary från Auckland
adlades senare av drottning Elizabeth. Han kom att engagera sig mycket intensivt
för sherpafolket. Han ligger bakom Hillary Thrust som bland annat låtit bygga
Hillary school i Tenzings hemby Khumjung som ligger några timmars vandring norr
om Namche Bazaar. Hillarys fru och minsta barn omkom i en tragisk flygolycka i
Everestområdet. Tenzing bestämde sig tidigt för att nå Mt Everest topp. Han
emigrerade år 1933, sjutton år gammal, till Darjeeling för att få anställning
i en Everestexpedition. Han fick vänta ända till år 1935 då Shipton lät
honom följa med. Sedan följde ytterligare två försök innan han
tillsammans med Hillary lyckades nå toppen. Tenzing dog år 1990.
1956
lyckades schweizarna placera fyra klättrare på Mt Everest topp. De genomförde
också en förstabestigning av Lhotse, 8501 m. Sedan dess har fram till och med
år 1996 trehundranittioen expeditioner genomförts. Sexhundrasjuttionen människor
har nått toppen. Nittio människor har bestigit toppen mer än en gång.
Etthundrafyrtiosju har omkommit. Reinhold Messner och Peter Habeler var år 1978
de första att bestiga Everest utan syrgas. Två år senare genomförde Messner
ännu en bestigning av Everest utan syrgas. Denna gång från den tibetanska
sidan och ensam. Junko Tabei, japanska, nådde som första kvinna toppen år
1975. Första svenskar var Mikael Reuterswärd och Oskar Kihlborg som 11 maj
1990 besteg toppen. Den svåraste tragedin inträffade år 1996. Grupper av klätterturister
betalade $65000 per person för att guidas upp till toppen. De sista stod på
toppen så sent som klockan fyra på eftermiddagen, betydligt senare än som var
tillrådligt. En kraftig storm blåste upp vilket gjorde nedstigningen mycket svår.
I mörkret och snöovädret gick många klättrare bort sig. Åtta klättrare
inklusive guiderna Rob Hall och Scott Fischer omkom. Av de överlevande fick många
svåra förfrysningsskador. Ett minnesmärke är rest över Scott Fischer strax
nedanför Leboje som passeras på väg upp till Kala Patthar. Samma år strax
efter katastrofen gjorde svensken och äventyraren Göran Kropp en
ensambestigning, utan extra syrgas, av toppen. På sin väg upp passerade han
liken efter Hall och Fischer
PS Det finns mer att läsa på www.everestnews.com
Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping
tel 0121-20039, e-post: Bjorn@Esping.net