Mallory och Irvine 1924
ARTIKLAR: Färder i Nepal Vandring till Everest Base Camp Erövringen av Mount Everest Mallory och Irvine 1924 Katastrofen 1996 Höjdsjuka
KARTOR: Vandring via Tibet Everest nordkam
De första expeditionerna till Mt Everest genomfördes av
brittiska lag. De utgick från
Darjeeling, vidare in i Tibet, som öppnats för västvärlden år 1921, och närmade
sig berget norrifrån. Nepal var vid denna tidpunkt stängt. Sammanlagt innebär
denna väg en 650 km lång
vandring. I den rokognoseringstur som genomfördes år
1921 deltog George Leigh Mallory. Han var vid denna tid Englands mest berömde
klättrare. Under månader utforskade man möjligheterna att bestiga berget. Året
därpå återvände Mallory tillsammans med Edward Norton och Theodore Somervell.
De tre lyckades utan extra syrgas nå
upp till strax under nordkammen, 8100 meter. Sex dagar senare lyckades George
Ingle Finch och Geoffrey Bruce nå upp till området strax nedanför First Step,
8400 meter. De använde dock extra
syrgas. Mallory, Somervell och C.G. Crawford
gjorde ett tredje försök att nå toppen.
Nu hade emellertid ett midjedjupt snötäcke lagt sig över berget. En
lavin drog med sig nio sherpas varav man lyckades rädda blott två. Expedition
avbröts och man återvände till England. Under de följande två åren reste
Mallory runt och föreläste om Everest. Vid ett sådant tillfälle fick han frågan
vad han skulle upp på berget att göra? Han svarade med den replik som sedan
skulle bli berömd: ”Därför att det finns där.”
Man återvände år 1924. Redan i början omkom två
sherpas. Den 1 juni gjorde Mallory och Bruce ett försök men måste vända vid
läger 5 därför att flera sherpas kollapsade. Några dagar senare, 4 juni,
gjorde Norton och Somervell en ny framstöt. De passerade läger 6 på 8220
meters höjd men några hundra meter ovanför tvingades Somervell stanna på
grund av våldsamma hostattacker. Norton fortsatte ännu en timme och kom upp
till den nya rekordhöjden 8580 meter. Han använde inte extra syrgas. Detta höjdrekord
utan extra syrgas stod sig ända till år 1978 då Reinhold Messner besteg Mt
Everest utan extra syrgas. Några dagar senare begav sig Mallory iväg igen.
Denna gång tillsammans med den tjugotvåårige och relativt oerfarne Andrew
Comyn Irvine. Själv var Mallory trettioåtta år. Deras avsikt var att endast
använda extra syrgas som extra kick i slutfasen. De startade från Nordpasset
den 6 juni och kom upp till läger 6 nästa dag. De sherpas som hjälpt till
att få upp utrustningen till läger 6 skickades ner till John Noel med
meddelandet att ”vi startar nog imorgon”. Detta tillsammans med ett
meddelande till Noel Odell är de sista ord omvärlden fått från dem. Odell,
som utgjorde stödtrupp, befann sig ett dygn nedanför. Det var klart väder på
morgonen men molnskyar skymde senare delar av deras väg. I en molnlucka kunde
Odell, den 8 juni klockan 12.50, skymta Mallory och Irvine. De befann sig då på
Second Step och rörde sig snabbt
uppför steget. Han befann sig då en styv km nedanför dem. Detta var sista gången
de sågs livet.
Odell tog sig upp till läger 6 dit han kom klockan 2. Vädret
hade försämrats så han kröp in i Mallorys och Irvines tält och väntade på
deras återkomst. Klockan 4 klarnade det upp. Hela kammen kunde överblickas men
Mallory och Irvine syntes inte. Tältet skulle inte rymma alla tre för natten så
Odell tog sig ner till Nordpasset. Nästa dag klättrade han åter upp till läger
5 och dagen därpå till läger 6. Tältet var tomt. Mallory och Irvine var
borta.
Odell är den ende som sett dem uppe på kammen. I
molnluckan hade han sett dem i vad han trodde var Second Step. Helt säker kunde
han inte vara eftersom han inte samtidigt kunde se de övriga tydligt
identifierbara stegen First Step och Third Step. Om de befann sig i Second Step
skulle de ha kunnat hinna upp till toppen före skymningen men bli tvungna att
ta sig ner i mörker och utan extra syrgas som då borde ha tagit slut. Om han
hade sett dem vid First Step är det uteslutet att de skulle ha kunnat nå
toppen.
Nästa brittiska expedition som utgick 1933 nådde fram
till Second Step. Enligt expeditionsledarens åsikt var steget så svårt att
det skulle ta lång tid att forcera det. Det skulle vara helt omöjligt att röra
sig snabbt uppför steget såsom Odell hade beskrivit att han sett Mallory och
Irvine göra. Odell kan inte ha sett dem där. Irvines isyxa återfanns 250
meter öster och 60 meter nedanför steget. Eventuellt lämnade han den där
eftersom toppen år 1924 var snöfri. År 1979 rapporterade en kinesisk
expedition att man, nära toppen, sett två ”engelska kroppar” från tiden före
andra världskriget . Man kunde sluta sig till att den ene måste vara Maurice
Wilson som försvann 1934. Eftersom inga andra försvunnit här tidigare måste
den andre döde vara antingen Mallory eller Irvine. Platsen stämde någorlunda
väl med där man senast sett dem.
Man funderade på vad som kunde ha hänt. En teori var att
Mallory och den mindre erfarne Irvine separerade ovanför Second Step. Mallory
skulle ha firat ner Irvine till botten av steget för att sedan ensam med
Irvines syrgastub bege sig mot toppen. Senare skulle Mallory ha fallit eller
frusit ihjäl. Irvine skulle ensam och trött ha försökt att ta sig tillbaka
till läger 4 men fallit och tappat isyxan. Han kunde då ligga där kineserna
sett den andra kroppen. Men Mallory var en gentleman och det ansågs att han
aldrig skulle ha kunnat lämna sin unge kollega på detta sätt.
År 1999 utgick en efterforskningsexpedition vars syfte var
att försöka finna tält, syrgastuber, den döde kroppen, kamera och andra
tillhörigheter. Man skulle också försöka rekonstruera händelseförloppet.
Dessutom skulle man försöka att bedöma om Mallory och Irvine skulle ha kunnat
forcera Second Step. År 1999 var toppen snöfri vilket skulle underlätta deras
sökande. Den 1 maj nåddes läger 6. Man kunde bekräfta att de tre stegen
tydligt kunde ses härifrån. Stegen kunde omöjligt förväxlas med varandra.
Man blev alltmer övertygad om att Odell sett dem vid Second Step. Klockan 10.45
fann man en syrgastub från 1979 års kinesiska expedition som funnit de döda
engelsmännen. Strax därefter fann man ett halvdussin offer från senare
bestigningar. De måste ha fallit från ett område beläget någonstans mellan
platsen för fyndet av Irvines isyxa och First Step. Klockan 11.45 såg man något
”vitt, som var vitare än klipporna omkring och också vitare än snön”.
Det vita var en människokropp. Den var mycket väl bevarad. Kroppen var iklädd
bomullsunderkläder, silke, flanellskjorta, yllepullover och byxor och en anorak
i canvas. Det måste vara Irvine. Fyndplatsen skulle då bekräfta teorin ovan.
Men man hittade en namnlapp: ”G. Leigh Ma …”. I fickorna hittade man brev
adresserade till ”George L. Mallory”. Man
hade funnit Mallory. Han låg på magen med huvudet begravt av snö och
grus. Han låg insnörd i hamparepet. Fingrarna var nerborrade i marken som i
ett försök att bromsa fallet nerför sluttningen. Han måste ha kämpat in i
det sista där han låg en timme från läger 6. Underarmar, rygg och stora
delar av benen var bara och marmorliknande. Det ena benet var brutet och låg i
kors under det andra. En annan Mallory än den man sett på svartvita foton från
1920-talet började träda fram.
Man fann inte någon kamera. I hans fickor fann man lite
personliga saker bland annat ett par solglasögon. Han lämnades men man återvände
sexton dagar senare för att leta vidare. Mallorys klocka togs med. Därefter
begravdes han. Irvine återfanns inte. Två av klättrarna, Conrad Anker och
Dave Hahn, skulle klättra uppför Second Step. De övriga var nere vid den
punkt varifrån Odell år 1924 sista gången hade observerat Mallory och Irvine.
Plötsligt försvann de båda klättrarna bakom ett moln. Historien från 1924
upprepade sig. Plötsligt anropade Anker i radion: ”Jag är på toppen av
Second Step”. När de syntes nästa gång var de vid Third
Step. Det kunde snabbt forceras. Odell observerade ju att Mallory och Irvine
snabbt forcerade det som han trodde var Second Step. Kanske hade de varit vid
Third Step. Odell hade ju bara kunnat se ett litet avsnitt av kammen i
molnluckan. Det gruppen nu såg som Third Step stämde väldigt väl med Odells
beskrivning av den terräng han då såg. Efter Third Step hade Anker and Hahn
inte några svårigheter. De nådde toppen bara ett par timmar senare. Om Odell
hade sett Mallory och Irvine vid Third Step istället för Second Step måste de
ha nått toppen.
I närheten av First Step hittades en av syrgastuberna från 1924. Den låg ungefär där den borde ha tagit slut på uppvägen. Den ”engelska kropp” kineserna hade sett kunde inte vara den de funnit. Den hittades betydligt närmre läger 6. Den hade hittats liggande på rygg och med hål i käken vilket inte alls stämde. Mallorys kropp hittades längre upp men en god bit nedanför där Odell sett honom. Det brustna repet indikerar att han suttit ihop med Irvine. Glasögonen i fickan indikerar att det varit mörkt. Kan de ha nått toppen och var på väg ner eller hade de vänt i förtid? Varför fanns inte Irvines kropp i närheten? Överlevde han fallet och försökte ta sig till läger 6 men förfrös eller dog av utmattning på vägen?
PS Det finns mer att läsa på www.everestnews.com
Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping
tel 0121-20039, e-post: Bjorn@Esping.net
