Mallory och Irvine 1924

       

ARTIKLAR:      Färder i Nepal                 Vandring till Everest Base Camp             Erövringen av Mount Everest            Mallory och Irvine 1924                Katastrofen 1996                Höjdsjuka

KARTOR:    Vandring via Tibet           Everest nordkam


De första expeditionerna till Mt Everest genomfördes av brittiska lag.  De utgick från Darjeeling, vidare in i Tibet, som öppnats för västvärlden år 1921, och närmade sig berget norrifrån. Nepal var vid denna tidpunkt stängt. Sammanlagt innebär denna väg en 650 km lång vandring. I den rokognoseringstur som genomfördes år 1921 deltog George Leigh Mallory. Han var vid denna tid Englands mest berömde klättrare. Under månader utforskade man möjligheterna att bestiga berget. Året därpå återvände Mallory tillsammans med Edward Norton och Theodore Somervell. De tre  lyckades utan extra syrgas nå upp till strax under nordkammen, 8100 meter. Sex dagar senare lyckades George Ingle Finch och Geoffrey Bruce nå upp till området strax nedanför First Step, 8400 meter. De använde dock extra syrgas. Mallory, Somervell och C.G. Crawford gjorde ett tredje försök att nå toppen.  Nu hade emellertid ett midjedjupt snötäcke lagt sig över berget. En lavin drog med sig nio sherpas varav man lyckades rädda blott två. Expedition avbröts och man återvände till England. Under de följande två åren reste Mallory runt och föreläste om Everest. Vid ett sådant tillfälle fick han frågan vad han skulle upp på berget att göra? Han svarade med den replik som sedan skulle bli berömd: ”Därför att det finns där.”

Man återvände år 1924. Redan i början omkom två sherpas. Den 1 juni gjorde Mallory och Bruce ett försök men måste vända vid läger 5 därför att flera sherpas kollapsade. Några dagar senare, 4 juni, gjorde Norton och Somervell en ny framstöt. De passerade läger 6 på 8220 meters höjd men några hundra meter ovanför tvingades Somervell stanna på grund av våldsamma hostattacker. Norton fortsatte ännu en timme och kom upp till den nya rekordhöjden 8580 meter. Han använde inte extra syrgas. Detta höjdrekord utan extra syrgas stod sig ända till år 1978 då Reinhold Messner besteg Mt Everest utan extra syrgas. Några dagar senare begav sig Mallory iväg igen. Denna gång tillsammans med den tjugotvåårige och relativt oerfarne Andrew Comyn Irvine. Själv var Mallory trettioåtta år. Deras avsikt var att endast använda extra syrgas som extra kick i slutfasen. De startade från Nordpasset den 6 juni och kom upp till läger 6 nästa dag. De sherpas som hjälpt till att få upp utrustningen till läger 6 skickades ner till John Noel med meddelandet att ”vi startar nog imorgon”. Detta tillsammans med ett meddelande till Noel Odell är de sista ord omvärlden fått från dem. Odell, som utgjorde stödtrupp, befann sig ett dygn nedanför. Det var klart väder på morgonen men molnskyar skymde senare delar av deras väg. I en molnlucka kunde Odell, den 8 juni klockan 12.50, skymta Mallory och Irvine. De befann sig då på Second Step och rörde sig snabbt uppför steget. Han befann sig då en styv km nedanför dem. Detta var sista gången de sågs  livet.

Odell tog sig upp till läger 6 dit han kom klockan 2. Vädret hade försämrats så han kröp in i Mallorys och Irvines tält och väntade på deras återkomst. Klockan 4 klarnade det upp. Hela kammen kunde överblickas men Mallory och Irvine syntes inte. Tältet skulle inte rymma alla tre för natten så Odell tog sig ner till Nordpasset. Nästa dag klättrade han åter upp till läger 5 och dagen därpå till läger 6. Tältet var tomt. Mallory och Irvine var borta.

Odell är den ende som sett dem uppe på kammen. I molnluckan hade han sett dem i vad han trodde var Second Step. Helt säker kunde han inte vara eftersom han inte samtidigt kunde se de övriga tydligt identifierbara stegen First Step och Third Step. Om de befann sig i Second Step skulle de ha kunnat hinna upp till toppen före skymningen men bli tvungna att ta sig ner i mörker och utan extra syrgas som då borde ha tagit slut. Om han hade sett dem vid First Step är det uteslutet att de skulle ha kunnat nå toppen.

Nästa brittiska expedition som utgick 1933 nådde fram till Second Step. Enligt expeditionsledarens åsikt var steget så svårt att det skulle ta lång tid att forcera det. Det skulle vara helt omöjligt att röra sig snabbt uppför steget såsom Odell hade beskrivit att han sett Mallory och Irvine göra. Odell kan inte ha sett dem där. Irvines isyxa återfanns 250 meter öster och 60 meter nedanför steget. Eventuellt lämnade han den där eftersom toppen år 1924 var snöfri. År 1979 rapporterade en kinesisk expedition att man, nära toppen, sett två ”engelska kroppar” från tiden före andra världskriget . Man kunde sluta sig till att den ene måste vara Maurice Wilson som försvann 1934. Eftersom inga andra försvunnit här tidigare måste den andre döde vara antingen Mallory eller Irvine. Platsen stämde någorlunda väl med där man senast sett dem.

Man funderade på vad som kunde ha hänt. En teori var att Mallory och den mindre erfarne Irvine separerade ovanför Second Step. Mallory skulle ha firat ner Irvine till botten av steget för att sedan ensam med Irvines syrgastub bege sig mot toppen. Senare skulle Mallory ha fallit eller frusit ihjäl. Irvine skulle ensam och trött ha försökt att ta sig tillbaka till läger 4 men fallit och tappat isyxan. Han kunde då ligga där kineserna sett den andra kroppen. Men Mallory var en gentleman och det ansågs att han aldrig skulle ha kunnat lämna sin unge kollega på detta sätt.

År 1999 utgick en efterforskningsexpedition vars syfte var att försöka finna tält, syrgastuber, den döde kroppen, kamera och andra tillhörigheter. Man skulle också försöka rekonstruera händelseförloppet. Dessutom skulle man försöka att bedöma om Mallory och Irvine skulle ha kunnat forcera Second Step. År 1999 var toppen snöfri vilket skulle underlätta deras sökande. Den 1 maj nåddes läger 6. Man kunde bekräfta att de tre stegen tydligt kunde ses härifrån. Stegen kunde omöjligt förväxlas med varandra. Man blev alltmer övertygad om att Odell sett dem vid Second Step. Klockan 10.45 fann man en syrgastub från 1979 års kinesiska expedition som funnit de döda engelsmännen. Strax därefter fann man ett halvdussin offer från senare bestigningar. De måste ha fallit från ett område beläget någonstans mellan platsen för fyndet av Irvines isyxa och First Step. Klockan 11.45 såg man något ”vitt, som var vitare än klipporna omkring och också vitare än snön”. Det vita var en människokropp. Den var mycket väl bevarad. Kroppen var iklädd bomullsunderkläder, silke, flanellskjorta, yllepullover och byxor och en anorak i canvas. Det måste vara Irvine. Fyndplatsen skulle då bekräfta teorin ovan. Men man hittade en namnlapp: ”G. Leigh Ma …”. I fickorna hittade man brev adresserade till ”George L. Mallory”. Man hade funnit Mallory. Han låg på magen med huvudet begravt av snö och grus. Han låg insnörd i hamparepet. Fingrarna var nerborrade i marken som i ett försök att bromsa fallet nerför sluttningen. Han måste ha kämpat in i det sista där han låg en timme från läger 6. Underarmar, rygg och stora delar av benen var bara och marmorliknande. Det ena benet var brutet och låg i kors under det andra. En annan Mallory än den man sett på svartvita foton från 1920-talet började träda fram.

Man fann inte någon kamera. I hans fickor fann man lite personliga saker bland annat ett par solglasögon. Han lämnades men man återvände sexton dagar senare för att leta vidare. Mallorys klocka togs med. Därefter begravdes han. Irvine återfanns inte. Två av klättrarna, Conrad Anker och Dave Hahn, skulle klättra uppför Second Step. De övriga var nere vid den punkt varifrån Odell år 1924 sista gången hade observerat Mallory och Irvine. Plötsligt försvann de båda klättrarna bakom ett moln. Historien från 1924 upprepade sig. Plötsligt anropade Anker i radion: ”Jag är på toppen av Second Step”. När de syntes nästa gång var de vid Third Step. Det kunde snabbt forceras. Odell observerade ju att Mallory och Irvine snabbt forcerade det som han trodde var Second Step. Kanske hade de varit vid Third Step. Odell hade ju bara kunnat se ett litet avsnitt av kammen i molnluckan. Det gruppen nu såg som Third Step stämde väldigt väl med Odells beskrivning av den terräng han då såg. Efter Third Step hade Anker and Hahn inte några svårigheter. De nådde toppen bara ett par timmar senare. Om Odell hade sett Mallory och Irvine vid Third Step istället för Second Step måste de ha nått toppen.

I närheten av First Step hittades en av syrgastuberna från 1924. Den låg ungefär där den borde ha tagit slut på uppvägen. Den ”engelska kropp” kineserna hade sett kunde inte vara den de funnit. Den hittades betydligt närmre läger 6. Den hade hittats liggande på rygg och med hål i käken vilket inte alls stämde. Mallorys kropp hittades längre upp men en god bit nedanför där Odell sett honom. Det brustna repet indikerar att han suttit ihop med Irvine. Glasögonen i fickan indikerar att det varit mörkt. Kan de ha nått toppen och var på väg ner eller hade de vänt i förtid? Varför fanns inte Irvines kropp i närheten? Överlevde han fallet och försökte ta sig till läger 6 men förfrös eller dog av utmattning på vägen?

PS Det finns mer att läsa på www.everestnews.com

Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping

tel 0121-20039, e-post: Bjorn@Esping.net

www.esping.net