Fångstmannen som försvann
ARTIKLAR: På kryssning runt Svalbard Färder till Svalbard och Nordpolen
När Nobile räddades av flyglöjtnant Einar Lundborg Fångstmän på Spetsbergen
På en udde strax söder om Kungsfjorden på nordvästra Spetsbergen låg en liten forskningsstation. Sommaren 1921 tog två norrmän anställning där, styrmannen och telegrafisten Torgeir Mokleby och kocken Harald Simonsen. Torgeir var gift och hade fyra barn medan Harald var ungkarl. Dr Otto Stoll var chef för stationen.
I november fick de besök av fångstmannen Georg Nilsen. Hans fångsthydda låg i Krossfjorden tvärsöver Kungsfjorden. Han begav sig iväg men lovade att återkomma till stationen vid jul.
Han kom aldrig. Den 21 februari gav sig, trots protester från Stoll, de båda norrmännen iväg med roddbåt för att söka efter Nilsen. Det var ungefär 3,5 mil till fångsthyddan. På Krossfjorden hamnade de i issörpe, krossad is som inte bär att gå på och ej heller går att ro i. De drev ut i Ishavet och sedan norrut upp till Magdalenafjorden och sedan tillbaka igen till Kungsfjorden. I 17 dagar drev de fram och tillbaka fyra gånger utan att komma iland. De såg stationen men kunde ej komma iland. En orkan bröt ut och drivisen bröts upp. Den 11 mars blev båten och de själva uppkastade på land. Det visade sig att de hamnat i Kobbefjorden på Danskön men det visste de inte.
En månad efter deras försvinnande gick larmet. Man gav sig iväg till fångsthyddan där man hittade Nilsens dagbok. Han hade lämnat hyddan den 12 december för att bege sig till stationen. Hade han förolyckats på fjorden?
En ishavsskuta begav sig iväg norrut för att leta efter Mokleby och Simonsen. Den 10 april var de i Kobbefjorden men såg ingenting. Man tutade med sirenen. De eftersökta låg och sov i sin snöhåla men vaknade då de hörde båten starta för att ge sig iväg igen. De rusade ner till stranden men då var båten redan på väg. DE är uppgivna. De har brist på mat. Naglarna börjar lossna, ett tecken på skörbjugg. Skutan fortsätter att leta hela sommaren och till hösten ställer man in eftersökningarna. I dagboksanteckningarna som återfinns senare skriver Mokleby den 13 juni:
- Om ni hittar oss, så för oss hem. Jag vill bli begravd på Stamnes kyrkogård – plantera blommor på min grav, röda och blå, stenmorsblomster, tusenfröjd och förgätmigej. Ingen vit kista eller vit sten. Jag har sett så mycket vitt – så länge, en svart kista, en svart av sten.
Den 12 juni följande år ser utkiken på en båt en flagga. Man går iland och finner den åra som utgör flaggstången stående i ett stenröse. I en plåtask ligger ett meddelande. - Hjälp! Vi ligger i en snöhåla på sydsidan av bukten. Man hittar snöhålan med de båda döda männen. Dagboken har glidit ur Moklebys hand.
Vad hände med Nilsen? Sommaren 1965 genomförde svenskarna Gillis Billing och Åke Hedlund, båda mycket erfarna klättrare, expeditioner av forskningskaraktär i Krossfjorden. De fann ett gammalt gevär på stranden och bredvid ett kranium, benrester, klädstycken och några patroner som kunde dateras till år 1915. En tomhylsa låg bredvid liksom en laddad patron med märke efter tändstiftet och en patron satt fastkilad i loppet. Fångstmannen Georg Nilsen hade troligen mött en isbjörn i polarnatten, sårat den med första skottet, det andra klickade och ett tredje hann han aldrig få iväg.
KÄLLOR: Hvis dere finner oss, Leif B. Lillegard, Precis allt gick fel, Mats Larsson, Svenska Fjällkubbens tidskrift Fjället nr 4, 2001, Fångstmannen återkommer alltid, Åke Hedlund, Fjället nr 1, 2002
Björn Esping, Husby säteri, 61490 Söderköping
tel 0121-20039, e-post: Bjorn@Esping.net