Abessinienkrisen och den italienska ockupationen

Av Björn Esping, www.esping.net

ARTIKLAR:      Vandring i Simiensbergen      Städerna Lalibela och Gondar      Människans ursprung      Drottningen av Saba och den heliga förbundsarken

I kapplöpningen om Afrika vaknade Italien upp sent. För att skydda sin flottstation i Aden hade britterna i slutet av 1880-talet upprättat ett protektorat, Brittiska Somalia, på afrikanska sidan av Röda havet. Nordväst därom hade samtidigt fransmännen upprättat ett protektorat, Franska Somalia, nuvarande Djibouti, som gränsade till det engelska området. Under de följande åren ockuperade Italien och lade under sig Italienska Somalia, nuvarande Somalia. Italienarna ockuperade dessutom flera av hamnstäderna längs Röda havskusten. Därmed hade det forna Etiopien förlorat kontrollen över samtliga hamnar. Man gick till motangrepp men tvingades dra sig tillbaka eftersom man samtidigt hotades av sudaneserna västerifrån. Ett fördrag upprättades 1889 med Italien i vilket Etiopien tvingades avstå nuvarande Eritrea men i gengäld tillerkändes etiopisk suveränitet i övriga Etiopien. Vad den etiopiske regenten Menelik då inte märkte var att italienarna insmugit en klausul i den italienska versionen av fördraget som gjorde Etiopien till ett italienskt protektorat. Krig bröt ut när sveket upptäcktes. Italien invaderade med den starkaste kolonialarmé som Afrika dittills skådat. Men Menelik mötte upp med 100 000 man och slog i slaget vid Atwa i mars 1896 de italienska styrkorna. Detta är första gången i Afrikas historia som europeiska styrkor blivit slagna av afrikanska. Fred slöts men Italien behöll Eritrea. Etiopien hade förlorat all kontakt med havet.

Italien hade svårt att komma över nederlaget.

Mussolini hade i oktober 1922 tillträtt som regeringschef i Italien. Befolkningen såg honom som den som kunde skapa ordning och stabil ekonomi och återge nationen värdighet. Han önskade kontroll över Etiopien som var den enda självständiga staten i Afrika och han hade inte glömt nederlaget vid Atwa. I december 1934 uppstod en skärmytsling mellan en italiensk-somalisk gränspatrull och en etiopisk styrka i byn Walwal och man öppnade eld. Byn ligger 180km in på etiopiskt territorium men Italien hävdade att skärmytslingen ägt rum på italienskt område. Etiopien vände sig till Nationernas Förbund i Genève. På något sätt lyckades Italien förhindra Nationernas Förbund från att få reda på att Walwal inte var en gränsby utan låg långt in på etiopiskt territorium. Därför fastslogs det att ingendera av nationerna kunde göras ansvarig för incidenten.

I oktober 1935 gick en italiensk armé om 100 000 man in i Etiopien norrifrån. Italien utpekades av Nationernas Förbund som angripare och man föreslog vidsträckta sanktioner. Frankrike och Storbritannien motsatte sig förslaget av rädsla att en sådan sanktion skulle driva Mussolini i armarna på Hitler. De sanktioner som beslutades blev därför helt kraftlösa och gav egentligen Italien fritt spelrum i Etiopien. Addis Abeba föll efter sju månaders vidrig krigföring i vilken bland annat senapsgas spreds från luften. Dåvarande kejsaren Haile Selassie tvingades gå i exil. Nationernas Förbund kunde inte göra annat än bara acceptera vad som hänt och sanktionerna mot Italien drogs in. Följden blev ändå att Italien lämnade Nationernas Förbund och Mussolini och Hitler blev bundsförvanter och banade därmed vägen för andra världskriget. Dessa händelser som går under benämningen Abessinienkrisen innebar dödsstöten för Nationernas Förbund. Etiopien, Eritrea och Italienska Somalia slogs samman till Italienska Östafrika.

Strategin att som här under falska förevändningar starta krig verkar på något vis bekant.

Italien lyckades dock aldrig få full kontroll över Etiopien. Spridda gerillastyrkor gjorde attacker mot italienska positioner. Fascisterna svarade brutalt genom att ge sig på civilbefolkningen. Hus brändes ner, människor halshöggs. Speciellt de intellektuella blev måltavlor för den fascistiska brutaliteten. Få överlevde. Men gerillans aktioner hade ändå en demoraliserande inverkan på de ockuperande italienarna vilket underlättade de allierades befrielsekamp. Efter fem års ockupation kunde kejsaren 1941 återvända till ett befriat Etiopien.

Källor: Nationalencyklopedin, Bra Böcker 1992, Ethiopia, Bradt Travel Guides Ltd 2006, Bonniers världshistoria, Bonnierfakta bokförlag AB 1982