Städerna Lalibela och Gondar

Av Björn Esping, www.esping.net

ARTIKLAR:      Vandring i Simiensbergen      Människans ursprung      Drottningen av Saba och den heliga förbundsarken      Abessinienkrisen och den italienska ockupationen

KARTOR:          Etiopien med Simiensbergen, Gondar och Lalibela

Under 300-talet kristnades Etiopien, dåvarande Axumriket, efter att sedan drottningen av Sabas och kung Salomos tid ha varit judiskt. Kateb (500-talet) var Axumrikets siste stora kung. Efter hans tid förlorade Axum sin betydelse kanske beroende på att dess skogar huggits ned och dess jordar eroderat men framförallt beroende på att muslimerna tillskansat sig de viktigaste handelslederna till och hamnstäderna vid Rödahavskusten (640 e.kr.) men också på grund av att det persiska riket expanderade söderut mot nuvarande Somalia. Det islamska inflytandet över Nordafrika ökade oerhört snabbt mycket snart efter Muhammeds död år 632. Muhammeds och hans anhängares flykt år 622 från Mekka till Medina anses utgöra starten för den islamska religionen. Axumrikets intresse försköts istället söderut mot de judiska bosättningarna kring Tanasjön och staden Lasta öster därom. Det är osäkert om rikets huvudstad låg kvar i Axum efter 750 e.kr. eller om den flyttades söderut till staden Kubar som arabiska historieskrivare tror. Staden har aldrig återfunnits.

I slutet av 800-talet leddes judarna av drottning Judith mot de kristna som hon önskade fördriva ut ur landet. Axum ödelades liksom många av de kristna kyrkorna runt om i riket. Enligt sägnen dog Judith år 892 av att en virvelvind omsvepte henne och förde henne högt upp i skyn innan den släppte sitt grepp om henne så att hon föll ner och dog. Efter Judith följde Zagwedynastin som kom att härska i 200 år. Dynastin var ursprungligen judisk men dess senare härskare lät sig konverteras till kristendomen. Kung Lalibela (1100-talet) var en av dess sista härskare. Traditionen förtäljer att före Lalibela härskade hans bror men en natt hade Lalibela en dröm i vilken han av en ängel fördes upp till himlen där han förevisades en stad av kyrkor huggna ut ur berget. Samtidigt fick hans bror en uppenbarelse i vilken Jesus bad honom abdikera till förmån för Lalibela.

Så snart Lalibela krönts samlade han ihop de skickligaste konstnärerna och stenhuggarna för att skapa de kyrkor han sett i drömmen. Det tros att 40000 man krävdes för att hugga ut de 11 kyrkorna ur berget. Man har arbetat sig neråt uppifrån markytan och kyrkorna är det som blivit kvar när stenhuggarna gjort sitt arbete. Staden som hette Roha fick senare namnet Lalibela efter kungen. Den lilla staden med idag kanske 10000 invånare ligger på 2630m höjd i sydöstra delen av de vilda och branta Simiensbergen. Kyrkorna bildar två kluster med de äldsta sex i ett och de yngre fyra i ett annat medan en av kyrkorna är fristående. Den högsta är 15m hög och den största täcker en yta av 800kvm. De anses vara av samma dignitet som Egyptens pyramider. Alltsedan kung Lalibelas tid har kyrkorna används aktivt. I gryningen varje söndagsmorgon hålls mässa i alla kyrkorna dit de troende går insvepta i sina vita mantlar. De som inte får plats inne i kyrkorna står eller knäböjer utanför eller ovanför på klipporna. De mässande sångerna hörs tydligt dit upp. Runt om på klippkanterna ovanför kyrkorna tar staden, med sina enkla runda stråtäckta tvåvåningshus som är så typiska för Lalibela, vid. Strax intill ligger stadens marknad. Lalibela och dess kyrkor blir därför väldigt levande.

Något århundrade efter Lalibela återgick tronen till Salomodynastin (år 1270) och den efterföljande tiden blev en renässans för Etiopien. Under kung Zara Yaqob (1434-68) expanderade Etiopien söderut och österut. Man strävade efter att återigen behärska de hamnar och städer vid Röda havet som en gång varit en del av Axumriket men nu behärskades av muslimerna.

Etiopien fick tidigt kontakt med muslimerna efter att flera av Muhammeds lärjungar, inklusive hans hustru, år 615 e.kr. tvingats fly och sökt sig till Axum där de erbjöds stanna. Muhammed höll detta i gott minne och varnade sina efterföljare från att göra etiopierna något ont. Den islamska läran spred sig ändå in över stora delar av Etiopien och blev med tiden ett hot mot de kristna. Under ledning av sin ledare Ahmed Gragn började muslimerna år 1528 göra regelrätta räder mot de kristna i högländerna. Många av de 300 kyrkor, huggna ut ur klippan, som fanns runt om i högländerna förstördes. Den kristne kungen drevs i landsflykt.

Muslimernas angrepp sammanföll mer eller mindre med de första kontakterna mellan Europa och Etiopien som ägde rum år 1493. I Europa florerade under 1100-talet ett rykte om att ett kristet land med enorma rikedomar existerade någonstans i Indien. Indien var ett mycket vitt begrepp och innefattade förutom det egentliga Indien även delar av Afrika. Existensen av ett sådant rike styrktes av upptäckare såsom Marco Polo. Den portugisiske kungen lät därför, år 1493, skicka ut ett sändebud med uppgift att hitta detta land. Sändebudet kom aldrig tillbaka varför kungen skickade en portugisisk expedition till Etiopien. Expeditionen fick kontakt med kungen i exil som bad om hjälp att återerövra landet från muslimerna. Med portugisernas hjälp lyckades den kristna armén, i ett slag nära Tanasjön år 1543, döda Gragn och slå hans armé. Striderna fortsatte dock och 16 år senare dödades den kristne kungen och hans avhuggna huvud förevisades i Harer. Båda parter var då mycket krigströtta och striderna dog ut. Sedan dess lever både kristna och muslimer i Etiopien. Den kristna gruppen utgör dock den större och dominerar politiken.

Efter striderna blev många portugisiska soldater kvar. De bosatte vid Tanasjön men blev med tiden ett nytt problem för etiopierna. Jesuitpräster lyckades år 1622 omvända den etiopiske kungen Susneyos och katolicismen utropades som den enda sanna tron. Den gamla etiopisk ortodoxa kristna tron förbjöds. De ortodoxa förföljdes och omkring 32000 bönder kom att dödas. Vreden hos befolkningen växte. Så småningom tvingades kungen avgå. Han efterträddes år 1632 av sin son Fasilidas som återinrättade den etiopisk ortodoxa kristendomen och bannlyste alla utlänningar från sitt rike. Från 1640 fram till 1770 tilläts endast en enda europé, en fransk läkare, att komma in i landet.

Kung Fasilidas lät år 1636 den lilla staden Gondar, norr om Tanasjön och söder om Simiensbergen, bli ny huvudstad i Etiopien eller Abessinien som det också kallades. Staden som ligger på 2120m höjd kom att förbli huvudstad i 250 år. Staden växte snabbt och dess befolkning uppgick vid Fasilides död år 1667 till 60000 personer. Idag är den med sina 150000 invånare Etiopiens fjärde största stad. I stadens centrum återfinnes det kungliga slottsområdet bestående av sex slott varav Fasilides slott är det största och äldsta. Några kilometer därifrån ligger Fasilides bassäng som uppfördes som kungens sommarresidens. Bassängen omsluter det lilla slottet och användes troligen endast för religiösa ceremonier. Numer vattenfylls bassängen bara en gång om året, i mitten av januari, då tusentals vitklädda pilgrimer vallfärdar till bassängen. Gondar invaderades år 1888 av de muslimska dervisherna från Sudan som mer eller mindre förstörde alla stadens 44 kyrkor utom en, Debre Birhan Selassie, som ligger i stadens norra delar. Det sägs att kyrkan räddades från förstörelse sedan en bisvärm attackerat angriparna och drivit dem på flykten.

Källor: Nationalencyklopedin, Bra Böcker 1992, Ethiopia, Bradt Travel Guides Ltd 2006, Bonniers världshistoria, Bonnierfakta bokförlag AB 1982